Även om förslaget ger uppmuntrande tecken på att Europa menar allvar med att nå sina klimatmål till 2030 och därefter, visar det också att Europa fortfarande står inför många utmaningar på vägen framåt.
För att öka EU:s resursförmåga föreslår EU-kommissionen att minst 10 % av EU:s årliga konsumtion av strategiska råvaror (SRM) ska utvinnas inom Europa till 2030. LKAB stödjer ett ännu mer ambitiöst mål, men det är tveksamt om dessa mål kan uppnås. De särskilda kraven för gruvdrift, inklusive markanvändning i mycket specifika områden, måste förstås och återspeglas i EU-lagstiftningen.
– Ett mål på 10 % är långt ifrån tillräckligt ambitiöst om vi vill uppnå motståndskraft och säkra värdekedjor. Detta är ännu viktigare eftersom ytterligare utvinning av metaller och mineraler kommer att bli avgörande under de kommande åren, eftersom utbudet anses bli en stor flaskhals för den gröna omställningen. Men i den nuvarande regleringsmiljön där det är mycket svårt att öppna en ny gruva och bearbetningsinfrastruktur, kommer Europa inte ens att nå det uppsatta målet. Grön teknik börjar i gruvan, säger Niklas Johansson, Senior Vice President Communication and Climate på LKAB.
Tidigare i år meddelade LKAB att man identifierat den största kända fyndigheten av sällsynta jordartsmetaller (REE) i Europa och har nyligen påbörjat den offentliga samrådsprocessen för en koncessionsansökan som ska lämnas in senare i år. I dagens regelverk har LKAB uppgett att det skulle ta minst 10 till 15 år att kunna starta gruvdrift, om ens överhuvudtaget. Fyndigheten ligger i Kiruna, i anslutning till där LKAB har bedrivit gruvdrift i över 100 år.
För att påskynda tillståndsprocesserna föreslår kommissionen snabba tidsfrister för tillstånd för ”strategiska projekt” och inrättande av nationella ”one stop shops”. LKAB välkomnar tillvägagångssättet men ber om ett förtydligande av ansvaret för ”one stop shops”. Ur LKAB:s perspektiv är det nödvändigt att de nationella ”one stop shops” tar på sig det fulla ansvaret för att klargöra begränsningarna i miljökonsekvensbeskrivningarna och all annan nödvändig dokumentation under tillståndsgivningsprocessen.
– Jag kan inte betona detta nog. Antingen hittar Europa ett sätt att avsevärt påskynda tillståndsprocesserna och erkänner förutsättningarna för gruvdrift, eller så riskerar vi att sätta ytterligare en broms på den gröna omställningen som vi alla vet behöver mer fart, inte mindre. Europa kan inte fortsätta att förlita sig på import från länder där det inte har någon tillsyn över miljöskydd och mänskliga rättigheter, fortsätter Niklas Johansson.
LKAB är fullt medvetet om att drivandet av en sådan förordning i Europa inte bör ske på bekostnad av de höga miljökraven inom gruvdrift eller bortse från lokala samhällens röst. Som en global föregångare inom gruvindustrin har LKAB genom åren bevisat sitt engagemang för att verka ansvarsfullt och med respekt för samhällena i norra Sverige och kommer att fortsätta att göra det. Faktum är att LKAB har åtagit sig att tillämpa några av världens högsta miljöstandarder.
Dessutom har EU-kommissionen inte klassat fosfor som SRM, vilket LKAB tycker är ett missat tillfälle med tanke på att Europa är nästan helt importberoende av det för sin livsmedelssäkerhet.
Slutligen, för LKAB:s fall, är sällsynta jordartsmetaller och fosfor biprodukter från järnmalmsbrytning avsedda att återvinnas istället för att bli avfall. LKAB välkomnar därför kommissionens fokus på EU:s avfallshierarki genom att utvinna kritiska råvaror från den utvunna volymen innan den blir avfall.
