Idag finns såväl konkurrensfördelar som nackdelar för en svensk koldioxidfri stålproduktion. Staten behöver vara vaksam på hur detta förändras över tid för att inte fastna i en långsiktigt dyr och olönsam subventionspolitik.
Tillväxtanalys har i en ny rapport granskat statens roll i stålindustrins gröna omställning. Det finns skäl för det offentliga att stödja en övergång till en mer hållbar svensk stålproduktion och ta vara på de konkurrensfördelar som finns i norra Sverige.
– Sverige har både konkurrensmässiga för- och nackdelar jämfört med andra regioner där stålproduktion sker. Båda dessa aspekter är viktiga att komma ihåg när stöd till stålindustrin utformas, säger Tobias Persson, analytiker vid Tillväxtanalys.
Idag finns det flera olika konkurrerande produktionstekniker för hållbar stålproduktion. Den av svenska företag valda tekniken kan vara lyckosam men kan även visa sig bli utkonkurrerad av andra.
– Vår billiga och hållbara energiproduktion är en stor konkurrensfördel. Men, det är en fördel som antagligen kommer att avta över tid. Det beror på den ökade integrationen av elmarknader samt att andra länder också ställer om till en mer hållbar elproduktion, fortsätter Tobias Persson.
Avtagande svenska konkurrensfördelar eller val av fel teknik gör att risken över tid ökar för de projekt som idag har statliga stöd. De nödvändiga investeringarnas storlek och den osäkerhet som är förknippad med dessa gör det viktigt att se till att Sverige inte fastnar i en långsiktig och onödigt dyr subventionspolitik. För att hantera detta bör staten regelbundet utvärdera sitt stöd till omställningen.
– Inte minst gäller det utbyggnaden av elnät och elproduktion. Staten bör inte utlova en viss utbyggnad av elsystemet utan bara planera så att den är möjlig, säger Tobias Persson.
Läs mer och ladda ner rapporten på tillvaxtanalys.se
